Patetiskt

fyfan vad mogen man kan vara. det är fan patetiskt.
det var en stund, en del av mitt liv, som kom och gjorde mej glad. men försvann lika snabbt.
jag visste från början hur det skulle sluta men att bli så fegt bemött jag blivit nu. det trodde jag inte.
ärlit talat trodde jag inte att det fanns mänskor med så dåligt självförtroende o självkänsla, men tydligen. som en av mina bästa vänner sa till mej; vissa borde reda upp sitt eget liv innan de förstör andras.
sant.
o de stämmer fan in åxå.
även att jag måste tänka på vad som är bäst för mej. o att jag inte kan utsätta mej sj med alltför mkt som jag inte mår bra med.
sant.
är glad att jag har mina vänner som iaf bryr sej om mig. vilket vissa andra inte verkar göra över huvud taget. o antagligen aldrig har gjort heller.
jag trodde det du sa till mej var sanning
men det var bara lögner rakt igenom. allting.och mitt självförtroende som redan var så långt ner det kunde gå förut. har numera sjunkit långt nedanför det som engång kallades botten...
 
medvetandet som sparkar på någon som redan ligger...

nu tänker jag sova. skriver kanske i morrn.
gonatt /Myran
puss <3